Nu när det hunnit bli juli skulle jag kunna skriva en hel roman om allt som hänt, men det besparar jag er.
För att börja någonstans: skolan är slut - och jag ska ALDRIG tillbaka till det stället! Hur allt plötsligt tog slut efter den långa och svidande kamp det varit kan jag inte förstå, men jag skiter i vilket. Nu är jag fri att börja med vuxenlivet med samma förutsättningar som alla andra och det tänker jag ta tillvara på, alltså måste jag börja arbeta och tjäna pengar om jag ska kunna skaffa en kattunge!
Det är så obeskrivligt skönt att ha kommit hem till familjen och vännerna att jag nästan vill gråta av tanken. Att jag inte känt av det innan är konstigt, för hjärtat lyftes av att kliva ur bilen och vara hemma. Det är som att vara på rehab, själen blir neutraliserad och försurningen sipprar ur. Plötsligt ser man sig själv som man mindes att man var.
Fortsättning följer...
lördag 11 juli 2009
torsdag 12 februari 2009
Dödens brant
Tänk som ni får vänta! Men som Angelica så passligt uttryckte det, "om du inte är sen Ingela, så är det inte du".
De veckor och månader som passerat sedan november har flutit fram relativt knaggligt. Vi var på Bodies-utställningen med skolan i december, vilket var intressant. Jordbävningen var såklart en fasa men jullovet i Göteborg var skönt och det är alltid lika roligt att få umgås med familjen och "da palz" då tillfällen till det sällan bjuds.
Efter jul har det varit ungefär som vanligt. Skolan funkar okej men jag måste ligga i fram till sommaren om jag inte vill stanna kvar på det här det här gudsförgätna stället i all evinnerlighet. Däremot har slutet av januari och början av februari har varit en enda yra av själaförvirring, kärlekssorg och apati.
STORT tack till alla tröstande, stöttande, underbara människor som agerade krycka åt mig under tiden.
Det hela löste sig lyckligtvis på ett oväntat tillfredställande sätt :)
Så, till de mest nyliga nyheterna som består av : sjukdom.
Igår fick jag en galen feberfrossa och parkerade mig i sängen, som jag nu lämnar för ungefär första gången på ETT DYGN! Under natten till idag gav mitt sunda psyke vika för svammel och många varierande drömmar, bland annat innehållande djupa konversationer med duvor och dödsångest utan någon direkt orsak. Jag kan inte nog poängtera det höggradiga allvaret i situationen. Jag förvandlade min säng till en pool med hjälp av mitt ypperliga utsöndrande av svett.
Därför ska jag nu, när jag känner mig aningen mer kapabel att röra mig, lätta min sköra lekamen från denna stol och ställa mig i duschen.
Love and understanding!
De veckor och månader som passerat sedan november har flutit fram relativt knaggligt. Vi var på Bodies-utställningen med skolan i december, vilket var intressant. Jordbävningen var såklart en fasa men jullovet i Göteborg var skönt och det är alltid lika roligt att få umgås med familjen och "da palz" då tillfällen till det sällan bjuds.
Efter jul har det varit ungefär som vanligt. Skolan funkar okej men jag måste ligga i fram till sommaren om jag inte vill stanna kvar på det här det här gudsförgätna stället i all evinnerlighet. Däremot har slutet av januari och början av februari har varit en enda yra av själaförvirring, kärlekssorg och apati.
STORT tack till alla tröstande, stöttande, underbara människor som agerade krycka åt mig under tiden.
Det hela löste sig lyckligtvis på ett oväntat tillfredställande sätt :)
Så, till de mest nyliga nyheterna som består av : sjukdom.
Igår fick jag en galen feberfrossa och parkerade mig i sängen, som jag nu lämnar för ungefär första gången på ETT DYGN! Under natten till idag gav mitt sunda psyke vika för svammel och många varierande drömmar, bland annat innehållande djupa konversationer med duvor och dödsångest utan någon direkt orsak. Jag kan inte nog poängtera det höggradiga allvaret i situationen. Jag förvandlade min säng till en pool med hjälp av mitt ypperliga utsöndrande av svett.
Därför ska jag nu, när jag känner mig aningen mer kapabel att röra mig, lätta min sköra lekamen från denna stol och ställa mig i duschen.
Love and understanding!
lördag 22 november 2008
Snö
Nu när den första snön kommit och faktiskt lagt sig, känner jag mig lite tvungen att skriva någonting om detta fenomen. Det är ju liksom en start på vintern, som för en gångs skull inte väntade till februari med att komma, vilket ju är ganska fascinerande med tanke på att vi bor i Sverige.
Det jag har kommit fram till är att det är kallt och jävligt, men ganska fint. Jag fick panik-köpt en mössa och halsduk på H&M (av en fantastisk summa av 79,50kr - 2 för 1 av det stickade!), så nu måste jag bara leta rätt på mina vantar också!
Bussen från stan körde igår mellan 40 och 50km/h hela vägen från Malmö, vilket var väldigt uttråkande men synd om den nya chauffören. Fast å andra sidan, vem önskar sig inte snökaos sin första arbetsdag på vägarna?
De mest anmärkningsvärda sakerna som hänt sedan sist är först och främst resan tillbaks till Skåne efter lovet, som var riktigt trevlig! Det var pappa, Erica, Alex, jag och shopping i Ullared. Dagen efter tog vi tåget över Öresundsbron till Köpenhamn och bara drev runt. Mysigt!
Jag har också idkat relativt resultatlös hårfärgning (av utväxten, till konstig röd) och börjat träna (tänk det du Camilla! ;). Jaja, det har bara blivit ett par gånger än så länge, men jag intalar mig att det känns lite mer motiverat den här gången jämfört med när jag har försökt tidigare. JAG SKA BLI FIT!
Mina helgbedrifter hittills (cola, choklad, ostbågar..) har nog motverkat effekten av träningen så lagom mycket att den inte har gjort någon skillnad dock.
För övrigt så är jag fruktansvärt nyfiken på utställingen med döingar i Köpenhamn!
http://www.bodiescopenhagen.dk/
Nu ska jag göra te!
So long fuckers!
Det jag har kommit fram till är att det är kallt och jävligt, men ganska fint. Jag fick panik-köpt en mössa och halsduk på H&M (av en fantastisk summa av 79,50kr - 2 för 1 av det stickade!), så nu måste jag bara leta rätt på mina vantar också!
Bussen från stan körde igår mellan 40 och 50km/h hela vägen från Malmö, vilket var väldigt uttråkande men synd om den nya chauffören. Fast å andra sidan, vem önskar sig inte snökaos sin första arbetsdag på vägarna?
De mest anmärkningsvärda sakerna som hänt sedan sist är först och främst resan tillbaks till Skåne efter lovet, som var riktigt trevlig! Det var pappa, Erica, Alex, jag och shopping i Ullared. Dagen efter tog vi tåget över Öresundsbron till Köpenhamn och bara drev runt. Mysigt!
Jag har också idkat relativt resultatlös hårfärgning (av utväxten, till konstig röd) och börjat träna (tänk det du Camilla! ;). Jaja, det har bara blivit ett par gånger än så länge, men jag intalar mig att det känns lite mer motiverat den här gången jämfört med när jag har försökt tidigare. JAG SKA BLI FIT!
Mina helgbedrifter hittills (cola, choklad, ostbågar..) har nog motverkat effekten av träningen så lagom mycket att den inte har gjort någon skillnad dock.
För övrigt så är jag fruktansvärt nyfiken på utställingen med döingar i Köpenhamn!
http://www.bodiescopenhagen.dk/
Nu ska jag göra te!
So long fuckers!
torsdag 9 oktober 2008
Jaha ja...
Det ultimata hade kanske varit ett regelbundet skrivande här, men med tanke på att hela min personlighet är ett virrvarr av kaos och inbillad kontroll, så anser jag förklaringen att det är en ypperligt trevlig överraskning för både mig själv och andra försvarbar. Så det så.
Anyway, nog med hundögda försvarstal.
Historien om Ingela i Östra Grevie fortlöper som såhär :
Angående skolan så funkar det som det brukar med mig - jag är en skötsam och duktig elev som uppfyller mina ambitioner och chockerar både lärare, rektor och städpersonal med att vara en enastående intelligent, fantastisk och imponerande begåvad ung kvinna.
Men egentligen går det helt okej, jag klarar mig. Det är lite knöligt med överdrivet mycket läxor som jag helst inte vill kännas vid, uppsatsskrivning som jag skjuter på framtiden och böcker jag ska läsa som jag helst vill utföra någon slags brutal plåga på, men som egentligen hade varit väldigt trevlig läsning om man hade känt att man hade haft tid att läsa dem. Det fördömda ämnet matematik är fortfarande ett enda stort grubbel för min hjärna och ett upphov till vanmaktskänsla på grund av pedagogiskt inkompetenta lärare. Detta till trots lyckades jag faktiskt få alla rätt på det första provet. I'm pretty good, huh!
För övrigt så har jag flyttat tillbaks till Huset of Doom som jag bodde i förra terminen, som jag var på väg att kola vippen av längtan ifrån. Det känns som ett bra beslut med tanke på den dåliga stämningen och allmänt ohygieniska tillvaron som eskalerade i det hus jag flyttade in i vid terminsstart. Plus att här är vissa mänskliga inventarier utbytta, vilket bara är positivt.
Jag kommer inom en alldeles galet snar framtid spendera hela TVÅ VECKOR i hemstaden Göteborg, med start måndagen den 20 oktober. Då leker jag jättegärna med alla som vill, bara jag får tid att gosa med Orvar och Rutan så är det lugnt...
Dagens theme song : http://www.youtube.com/watch?v=B3Az7JPZ6ZA
All kärlek!
/Pheobe
Anyway, nog med hundögda försvarstal.
Historien om Ingela i Östra Grevie fortlöper som såhär :
Angående skolan så funkar det som det brukar med mig - jag är en skötsam och duktig elev som uppfyller mina ambitioner och chockerar både lärare, rektor och städpersonal med att vara en enastående intelligent, fantastisk och imponerande begåvad ung kvinna.
Men egentligen går det helt okej, jag klarar mig. Det är lite knöligt med överdrivet mycket läxor som jag helst inte vill kännas vid, uppsatsskrivning som jag skjuter på framtiden och böcker jag ska läsa som jag helst vill utföra någon slags brutal plåga på, men som egentligen hade varit väldigt trevlig läsning om man hade känt att man hade haft tid att läsa dem. Det fördömda ämnet matematik är fortfarande ett enda stort grubbel för min hjärna och ett upphov till vanmaktskänsla på grund av pedagogiskt inkompetenta lärare. Detta till trots lyckades jag faktiskt få alla rätt på det första provet. I'm pretty good, huh!
För övrigt så har jag flyttat tillbaks till Huset of Doom som jag bodde i förra terminen, som jag var på väg att kola vippen av längtan ifrån. Det känns som ett bra beslut med tanke på den dåliga stämningen och allmänt ohygieniska tillvaron som eskalerade i det hus jag flyttade in i vid terminsstart. Plus att här är vissa mänskliga inventarier utbytta, vilket bara är positivt.
Jag kommer inom en alldeles galet snar framtid spendera hela TVÅ VECKOR i hemstaden Göteborg, med start måndagen den 20 oktober. Då leker jag jättegärna med alla som vill, bara jag får tid att gosa med Orvar och Rutan så är det lugnt...
Dagens theme song : http://www.youtube.com/watch?v=B3Az7JPZ6ZA
All kärlek!
/Pheobe
fredag 22 augusti 2008
Äpplen
En skolvecka har passerat och allting känns på något vis, å ena sidan precis så som det gjorde innan jag åkte här ifrån, men å den andra väldigt annorlunda och inte alls lika familjärt som tidigare.
Det har tillkommit en hel drös med nya internatboende människor, vilket känns så skrämmande att jag knappt vill prata med dem.
Men jag ska ta mod till mig - man kan inte alltid vara en liten lort!
Över lag har terminsavstampet gått bra och relativt smärtfritt. Jag tvingas följa en strikt äpple-diet till middag, kvälls- och helgmat (vilket inte har bidragit till icke-smärtan). Ni som känner mig vet att min känslighet för födobrist är lika fin som hos en spädgris, och kan säkerligen tänka er konsekvenserna av den utan att jag behöver gå in på detaljer.
Jag håller tummarna lika mycket för att all frukt inte ska ha hunnit ta slut innan jag får mina csn-pengar, som jag håller dem för att min avsky för äpplen inte ökar mer än den redan nu hunnit göra... och jag vågar inte ens spekulera i hur verkligheten hade sett ut om jag inte hade haft ett äppleträd precis utanför bakdörren.
Dock har jag - hör och häpna - ännu inte hunnit sjabbla bort en enda läxa! En engelskapresentation och ett studiemanifest avklarat - vilket är mest tack vare vissa underbart omtänksamma personer i närheten som har tröstat och peppat när hunger och energibrist gjort sig påminnt via humörsvängningar.
Jag hoppas verkligen att min tacksamhet för detta har nått fram.
På återséende och tills vidare - PEACE!
Det har tillkommit en hel drös med nya internatboende människor, vilket känns så skrämmande att jag knappt vill prata med dem.
Men jag ska ta mod till mig - man kan inte alltid vara en liten lort!
Över lag har terminsavstampet gått bra och relativt smärtfritt. Jag tvingas följa en strikt äpple-diet till middag, kvälls- och helgmat (vilket inte har bidragit till icke-smärtan). Ni som känner mig vet att min känslighet för födobrist är lika fin som hos en spädgris, och kan säkerligen tänka er konsekvenserna av den utan att jag behöver gå in på detaljer.
Jag håller tummarna lika mycket för att all frukt inte ska ha hunnit ta slut innan jag får mina csn-pengar, som jag håller dem för att min avsky för äpplen inte ökar mer än den redan nu hunnit göra... och jag vågar inte ens spekulera i hur verkligheten hade sett ut om jag inte hade haft ett äppleträd precis utanför bakdörren.
Dock har jag - hör och häpna - ännu inte hunnit sjabbla bort en enda läxa! En engelskapresentation och ett studiemanifest avklarat - vilket är mest tack vare vissa underbart omtänksamma personer i närheten som har tröstat och peppat när hunger och energibrist gjort sig påminnt via humörsvängningar.
Jag hoppas verkligen att min tacksamhet för detta har nått fram.
På återséende och tills vidare - PEACE!
måndag 11 augusti 2008
Nu!
..har också jag skaffat en blogg.
Jag har fortfarande svårigheter med att komma underfund med hur vida jag uppskattar fenomenet som någonting roligt, eller om jag helt enkelt tycker att det bara känns överdrivet onödigt.
Själv brukar jag sällan finna något större intresse i att läsa om andra människors liv (med vissa undantag). Men om det uppskattas av er som läser lika mycket som jag själv uppskattar att få skriva av mig, så är jag väl glad över det.
Den här bloggen är helt enkelt byggd av enbart egoistiska skäl. Jag älskar att skriva om dumma, onödiga och tråkiga saker i överdramatiserad form, vilket troligtvis är vad ni kommer att få läsa om över lag.
MEN, jag ska även då och då försöka få med några essentiella saker om mitt liv och vad som händer i t.ex. skolan och vilka internat-intriger som är på tapeten...
Mycket nöje!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
